love, music, wine and revolution

jag vet inte längre vad förnuft är och jag tror jag skiter i vilket
säger att du kan ringa
för hur svag jag än kan visa mig inför dig
kan jag inte bli så svag att jag säger nej
att jag kräver tystnad
inte nu, inte längre

jag önskar att jag kunde balansera mig bättre
men det går inte
så allt kommer ut i trevande ord
och långa utläggningar
det är första gången, igen, som vi släpper
sen i vintras
vi turas om att hjälpa varandra med orden
hjälper varandra att andas

och du är ledsen
jag är ledsnare

tvåochenhalvtimme och där de sista tjugo minutrarna
mest består av helvete och fan
men det finns väl inget annat sätt

.. du får sova så gott, m.

ja, tack, helvete vad bra jag ska sova..

klick.

av alla okontrollbara känslor gör jag en lista
över allt jag hatar med dig, oss, mig
minst hundra saker
hat hat hat

jag printar ut den och lägger mig i sängen och läser 
om och om igen
känner mig gud så nöjd med allt mitt hat
för hat är en känsla jag kan hantera

och oj, vad jag hatar!

men så läser jag listan en gång till,
rad för rad
och jag ser att det inte är hat
utan en uppenbar kärleksförklaring

vill spy

Och mitt i det mest oregelbunda mellanrummet står ditt namn på min mobilskärm igen och det är försent att komma tillbaka med ord som spränger alla mina nivåer och vener i kroppen, snälla, gör inte så. Kom inte med ord som spelar den största roll i världen men som ändå inte spelar någon roll alls för dom får dig inte att stanna och dom får mig inte att känna mig trygg och inatt finns ingen väg tillbaks

Men du hör inte mina tankar innan du säger orden som får mig att dö och börja gråta tårar utan ljud där jag sitter full i ett kök på en efterfest på andra sidan landet med telefonen i ena handen och glaset i andra medan du springer runt i en annan stad fylld med fulla flickor, men genom allt avstånd har ju du och jag har alltid varit  tillräckligt nära för att förstå varandras tankar även om vi i all den tid som gått inte alltid erkänt det, men allt är försent  nu och vi är för långt från varandras läppar

Jag älskar dig, säger du.

- - -

Jag brukar minnas hur du tryckte mig mot den där väggen på brandstationen den natten i vintras och det regnade och mina tårar blandades med regnet, men du och jag hade druckit varsin flaska vin några timmar tidigare och öl på det så vi brydde oss inte om regnet, men tårarna kände jag och nu stod du där med dina händer mot min svaga kropp och det bultade så hårt i mig och du sa Jag vill vara med dig! Jag vill ha dig! Med utropstecken. Och jag frågade vad det betydde, vad betyder det, egentligen?

Vi fyllde upp för mycket vatten i badkaret så det svämmade över när våra kroppar la sig ovanpå varandra men vi märkte knappt det heller för mitt smink hade runnit i hela ansiktet när du duschade mig med duschslangen fastän jag inte ville och du är allra vackrast blöt, vet du det? Jag sa att Du är fin och du svarade Du med, men jag sa emot och sa nej för jag har smink i hela hela ansiktet och jag kunde inte tro att du tyckte jag var fin fastän jag vet att du tycker det väldigt mycket och du sa Du har aldrig varit finare

- - -

Men det är visst sommar nu och du vandrar inte själv men du vandrar ensam i en för stor stad som du gjort i så många år även fast inte i samma stad och aldrig kommer du komma ur det om du inte vågar tro på trygghet i en annan famn (exempelvis min) än din egen och ditt ego men gud jag vet att det inte är lätt som jag egentligen alltid vill få det till men det är aldrig så svårt som du får det till och jag vet att jag inte sa Jag älskar dig tillbaka 

För allt är försent nu,
och jag tror att jag älskar dig för mycket

Du viskar, nästan sväljer orden
dom fastnar i din hals

Har du tänkt nångång att det liksom alltid..är vi?
på nåt sätt

(Ja)

Men fuck you

Zooey Deschanel

Jag stalkar på håll. Över internet. Skäms lite för mig själv, över mig själv, men det är ju så lätt nuförtiden. Ni lyckliga leendes, det är tydligt och gud,  varför håller jag koll?

Men du. Tänk om jag inte lämnat den här fina pojken gråtandes i ett tält den festivalen? Tänk om han skulle fortsatt se djupt in i mina ögon och viskat "Vet du hur underbar du är?"

Tänk om jag hade fortsatt att känna att det finns ingen i hela världen jag vill gå bredvid hellre än honom

Tänk om vi hade fortsatt att bygga drömmar tillsammans om att döpa våra barn till dom där namnen vi hade bestämt, bygga det där huset i blått och byta efternamn till hans mammas gamla fina, då vi skulle gifta oss.

Tänk om vi hade fortsatt gå hand i hand längs stranden, bland fiskebåtar, fortsatt sitta på den där vita bänken vid fyren

Tänk om vi hade fortsatt kyssa varandra som om det var allra första gången. Tänk om vi hade fortsatt prata sådär som om det bara fanns vi i hela världen

Tänk om den där pojken hade skrivit den där boken han sa att han skulle skriva en dag. Den där boken om Oss. Om kärlek. Fastän han sa att inga ord räckte till det ändå.

Tänk om mitt hjärta hade fortsatt bulta så hårt att jag trodde det hördes genom alla väggar i huset. Tänk om vi hade fortsatt lyssna på skivan jag fick av honom med 40 kärlekssånger om Oss.

Tänk om jag hade fortsatt flyga ner till honom och åkt hem söndergråten med den allra sorgligaste låten i mp3n hela vägen hem

Tänk om jag hade fortsatt älska den pojken, som jag sa att jag alltid skulle göra

Då hade ni inte varit sambos i en studentstad idag
Då hade ni aldrig nånsin mötts

Du på scen och dina ögon var inte på mig när du sjöng
men du visste var jag stod, bland alla andra flickor och pojkar
med ögon riktade mot dig

Du hade sagt att jag skulle göra dig nervösare
jag hade sagt att jag skulle göra dig lugnare
men jag vet inte hur det blev med det

Efteråt gick vi hem till din faster
åt paprikapaj i hennes röda soffa
och jag kunde inte komma på varför jag inte åkte hem
men inte heller varför jag skulle åka hem

Hon frågade oss om hon skulle bädda en säng till
och det gick några sekunder innan du sa att vi kunde ordna själva, tack faster

Våra kroppar mot varandra mot hissväggen på väg ner
En sån där gammal hiss, med galler man drar iför
Och vi skulle ju aldrig nudda varandra med våra läppar igen,
för vi skulle bara bara bara vara vänner

Men det gjorde vi. Och mitt förstånd gav upp
För vad spelar egentligen roll nu?
Vilken roll spelar vi?

Ut och dricka öl med bandet
Vi håller händer och ler trött och jag vilar mitt huvud på din axel
Du frågar om vi ska gå, och jag nickar

Inne i din fasters lägenhet med högt tak och utsikt över hustak
delar vi på den nedre sängen
i våningssängen bäddad för två

Vi fnittrar om fasters hörsel och inte-ljudisolerade väggar och
"Du kommer få skämmas för alltid!"

Vi kommer få skämmas för alltid
för det gör vi gör med oss

Morgonen efter, innan ni åker och jag vandrar nedför söders bakgator
säger jag hejdå till din vän
och den här gången låter han bli att säga att vi ses igen snart

Jag skakar hand med dig, ironiskt
säger att det var trevligt att träffas
för det är så vi får det att se ut nu
Som om hela livet var ironi

(Men jag har inte sett nån som dig, än)

Och jag har ingen koll på var mina fötter är